En kvinna får en orgasm. En mobil dör. Ja du läste rätt. Hur kan man skriva en text som kombinerar en orgasm med en mobil? Lätt. Via vibratorn. Nå. En vibrator kan säkerligen ge kvinnor orgasm, ja även via mobilen, men det är inte den kopplingen som detta inlägg ämnar fördjupa sig i ...inte idag. Om ni någonsin lyssnat på Bellman så har ni också säkert förstått att modernare poppnisse får man leta efter. Att på 1700-talet skriva om orgasmer är troligen som att jämföra med att idag skriva om ...äsch jag kommer inte på nån liknelse för så stort är det! På Bellmans tid var det modernt att i Sverige prata franska. Man skulle prata, äta, skoja, älska, sova, slåss och leka på franskt sätt. En orgasm var något man inte talade om. Allt som anspelade på sex förbjöds av kyrkan och censurerades. Detta rådde Bellman bot på genom att maskera orden likt maskeradförklädnad. Kvinnans orgasm beskrevs till exempel i Fredmans epistel n:o 72 (glimmande nymf) som "cajsa du dör, himmel hon andas. Döden ger liv och kärlek bortblandas". I klartext: Cajsa får en orgasm och orgasmen ger liv (befruktning). Lilla döden = orgasm. Den officiella versionen som också många artister tolkat är den med texten som finns på länken http://sv.wikisource.org/wiki/Fredmans_epistel_n:o_72 . Nedan är ett videoklipp där alla verser (även de kyrkan censurerat) finns med och framförs av Tommy Körberg.
Om den lilla döden är orgasmen så är den stora döden för mig Siemens. Jag har alltid varit så barnsligt förtjust i Siemens som mobiltillverkare. I min ägo har jag en Siemens A 57. Den har varit mig trogen så länge att jag sedan flera år har tagit den för givet. Nu sitter jag här och fäller en tår då min mobil är dö
ende. Jag har sökt efter en värdig ersättare flera månader men det är omöjligt. Jag vet att företaget BenQ tydligen gjorde nåt desperat försök att stoppa siemensdöden och det gick ju ...inte. I slutet av 2006 kunde tekniktidningarna berätta om den 4:e största mobiljätten (2004) som var på väg i graven. Jag framstår säkert här som värsta sortens nörd som gråter över en gammal mobil, men jag struntar i om någon ser mig så för kärlek är ändå alltid kärlek. En mobil med färgdisplay och massa funktioner är för mig ett huvudvärksbringande myrkrig. Jag kan inte koncentrera mig. Likt en dyslektiker tycker jag bara att "skiten" flyter runt i ett okontrollerat virrvarr. Oh shit! Var sms:ar man? Var är punkt? Var är mellanslag? Hur sänder man? Sparas det automatiskt? Kan jag byta språk? Var är telefonlistan? Finns det knapplås? åste det vara så mycket funktioner? Jävla kamera! Måste du ploppa upp när jag försöker lägga in ett nytt nummer? Va? VA!!! AAAAAHHHHHHHHHHHH!
Nej, jag är på nåt sätt inte dum i huvudet. Inte heller okunnig inom mobiltelefoni och annan teknik. Tvärt om. I högstadiet vann jag klassens teknikåtta som gav mig pris och diplom. Datorer kan jag väldigt mycket om. Inte allt, men vääääldigt mycket. Redan som femåring kunde jag montera ned en dator till skruvarna och sedan få ihop det korrekt. Tjejer kan också! Vad det handlar om är bara min egen invanda trygghet och kärlek till just den mobil jag haft. Alla minnen jag förknippar med den. Hu menyerna ligger, utseendet, allt. Jag har ju köpt ett aprikosfärgat skal till den. Jag har utsmyckat den och gjort den personlig och appropå "lilla döden" så har jag "dött" till den, eller snarare med hjälp av den en gång för flera år sedan nu. Nu är alltså min mobil döende efter alla år. Den är glapp och batteriet är nästan slutkört. Tragiskt.
Om den lilla döden är orgasmen så är den stora döden för mig Siemens. Jag har alltid varit så barnsligt förtjust i Siemens som mobiltillverkare. I min ägo har jag en Siemens A 57. Den har varit mig trogen så länge att jag sedan flera år har tagit den för givet. Nu sitter jag här och fäller en tår då min mobil är dö
ende. Jag har sökt efter en värdig ersättare flera månader men det är omöjligt. Jag vet att företaget BenQ tydligen gjorde nåt desperat försök att stoppa siemensdöden och det gick ju ...inte. I slutet av 2006 kunde tekniktidningarna berätta om den 4:e största mobiljätten (2004) som var på väg i graven. Jag framstår säkert här som värsta sortens nörd som gråter över en gammal mobil, men jag struntar i om någon ser mig så för kärlek är ändå alltid kärlek. En mobil med färgdisplay och massa funktioner är för mig ett huvudvärksbringande myrkrig. Jag kan inte koncentrera mig. Likt en dyslektiker tycker jag bara att "skiten" flyter runt i ett okontrollerat virrvarr. Oh shit! Var sms:ar man? Var är punkt? Var är mellanslag? Hur sänder man? Sparas det automatiskt? Kan jag byta språk? Var är telefonlistan? Finns det knapplås? åste det vara så mycket funktioner? Jävla kamera! Måste du ploppa upp när jag försöker lägga in ett nytt nummer? Va? VA!!! AAAAAHHHHHHHHHHHH! Nej, jag är på nåt sätt inte dum i huvudet. Inte heller okunnig inom mobiltelefoni och annan teknik. Tvärt om. I högstadiet vann jag klassens teknikåtta som gav mig pris och diplom. Datorer kan jag väldigt mycket om. Inte allt, men vääääldigt mycket. Redan som femåring kunde jag montera ned en dator till skruvarna och sedan få ihop det korrekt. Tjejer kan också! Vad det handlar om är bara min egen invanda trygghet och kärlek till just den mobil jag haft. Alla minnen jag förknippar med den. Hu menyerna ligger, utseendet, allt. Jag har ju köpt ett aprikosfärgat skal till den. Jag har utsmyckat den och gjort den personlig och appropå "lilla döden" så har jag "dött" till den, eller snarare med hjälp av den en gång för flera år sedan nu. Nu är alltså min mobil döende efter alla år. Den är glapp och batteriet är nästan slutkört. Tragiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar