Ett slag för verkligheten (vänligen läs allt eller inget)

Jag vill slå ett stort slag för den så beryktade verkligheten. Kan inte låta bli att på fullkomligt mänsklig basis ibland undra vad det är som egentligen räknas. 

När det går veckor och månader utan att man hör något från vissa - varför har man då dem alls på facebook egentligen? Vad är det då man vill uppnå? Samma sak gäller msn och all annan kommunikativ skitdynga. Vad ska man göra för att samla en massa kommentarer och tummen upp? Ska man verkligen behöva skryta med hur aspackad man varit och visa pattarna i alla väderstreck eller vaddå? Vem bryr sig om konceptet "insidan räknas" nowdays? Seriöst. Märk väl här att jag inte är ute efter att försöka fiska efter beröm om hur unik jag är som låter bli - för det tvore lögn. Jag har minsann också min del i det hela. Visst har väl jag fyllt facebook med - i några människors ögon - helt onödiga statusuppdateringar och nog har väl jag till och från publicerat fotografier av diverse skum rang - så visst - sure - jag har min del i detta as well. Med handen på hjärtat kan dock jag säga att jag vet med mig de som är många herrans gånger värre. Om det är någon här som faktiskt ärligt har läst igenom gällande avtal på facebook så vet ni om att de bilder som publiceras inte längre i lagens namn ägs av er. De har facebook copyright på. Faktiskt. Ser du som läser detta mig som en vän kommer du heller inte behövar ifrågasätta huruvuda detta är sant eller ej. Men tro mig - så är det! 

Ett talesätt man kan ta till sig och tänka lite på är orden "Säg vad du menar och mena det du säger"(likvärdigt med att göra det man menar så man kan stå för vad man sagt och gjort). En gång i världen hade jag ett par hundra kontakter på msn. Nu har jag 12. Ungefär det samma gällde facebook (fast aldrig så många) och ungefär samma rensning gjordes. 

Jag kan inte tala för någon annan än mig själv och jag undrar ofta vad för glädje det skulle fylla i mig om jag likt majoriteten i min så kallade vännerlista kunde uppvisa flera hundra vänner. Vem bryr sig om ifall man på en fest råkat träffa sin kompis systers tremännings exkilles grannes mormors barnbarns flickväns kusin och därmed helt på studs tror sig vara superbundis med denne precis som 500 andra på facebook som man bara träffat en gång eller rent av aldrig träffat. 

Vad vinner man på att slicka röv så till den milda grad att man till sin ene vän säger att man tar parti för denne när osämja i ett eller annat led uppstått samtidigt som man dagarna efter väljer att leka superdupermegabundis med denne gemensamme "ovän" på facebook, msn, bilddagboken, twitter eller inte fan vet jag - nånting - vad som helst. 

Jag vill som sagt slå ett slag för verkligheten. Ni vet den där omtalade idyllen som nästan gått toch blivit en hörsägen. Ett ord man inte längre känner till medan man ruttnar bort framför sina datorer, tv-apparater, mobiler och annat. Vad trevligt det vore om fler än jag faktiskt kunde få för sig att sålla lite bland vännerna och fundera på vad för funktion de fyller i era liv eller vad för funktion å andra sidan ni fyller i deras. Mina sannaste vänner kan jag räkna på en hand eller två. Min familj känner jag tyvärr inte så väl längre och ibland funderar jag på vad som hände. I den klass jag nu går i är alla hemskt supertrevliga. I de klasser jag gått i alla år tidigare har jag haft en eller inte en enda vän. 

Räknas insidan eller är det bara ren och skär bullshit som någon i samma fulhetsgrad som mig själv skapat i hopp om en lite finare värld? (Nej jag menar inte att jag är fulful utan känner bara ett visst behov av att vara en smula övertydlig för att klämma fram min poäng!) 

Är det perhaps någon mer än jag här ute som faktiskt också är äckligt trött på alla blunda-halvt-på-bilden-så-du-ser-jättefull-ut-bilder, eller alla dra-ned-linnet-till-knäna-så-man-ser-pattarna-liiite-mer-bilder, eller kanske snälla-vem-som-helst-fota-och-tagga-mig-utan-att-det-ser-tillgjort-ut-bilder eller varför inte alla dessa statusuppdateringar i stil med å-jag-är-så-jävla-bakis-och-behöver-cigg-och-orkar-inte-låta-bli-att-särskriva-och-har-inget-liv-men-vill-desperat-få-en-massa-kommentarer-och-tummen-upp-statusar. YES!

Jag skulle kunna skriva en hel roman om alla meningslösa klubbar som folk går med i dessutom men jag tror jag skippar det. För den som kanske ändå läser detta och inte är med på facebook (värt en applåd) kan jag bara förklara kortkort att det på fullaste allvar finns klubbar som heter nåt i stil med "alla vi som skrattar när någon får ett kylskåp i ögat'" eller "alla vi som undrar hur det känns att förlora". Alltså ......VERKLIGEN? Va? Snälla!! 

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det finns någon där ute som faktiskt läst igenom detta och som helt eller delvis håller med mig. 

QueenMe

Ransäter

Sedan augusti 2009 har jag gått konst på Geijerskolan och kan efter ett halvår verkligen meddela att jag stormtrivs! :) Fantastisk skola, fantastisk klass, underbar anda, vackert område och allt känns verkligen bara underbart! Jag trivs verkligen!!!!!!!!! :) Förrförra helgen hade jag en mycket trevlig klassfest. Vinkväll/knytkalas där vi satt och drack, målade, pratade och hade trevligt. Det tvar lyckat och otroligt kul. 

Lämnar nu mina läsare med nedanstående sköna sång + sköna video. :) Enjoy! 

Nya saker

Idag har jag och en skolkamrat lärt en annan skolkamrat (äldre) att blogga. Spännande och mycket givande "projekt" enligt mig. Det ska bli himla trevligt att se vart detta slutar ......eller snarare börjar. Personen ifråga har (tror vi bestämt) väldigt mycket att uttrycka kring livets alla frågor så det ska för mig bli mycket intressant att följa dennes blogg och läsa kommande alster. :) Det är aldrig försent att lära sig något nytt tror jag. Inte ens för en fyrtiotalist.

Hissa å dissa

DISSA: Jag sitter här och känner mig lurad. Inte en gång, inte två utan flera! Kan ni tänka er hur frustrerande det är att varje gång jag varit inne på LaCantina i Sunne så har det på ett eller annat sätt blivit så fel! Dumt nog har de fått flertalet nya chanser, men nu är det slut med detta! Slut, ended, finito, fine! Idag beställde jag nachos att ta med. Lunchpaketet skulle inkludera dricka, istället fick jag betala den extra, vilket innebar att lunchen slutade på 18 kr extra! När jag kom hem till min kompis och tog upp nachosen upptäckte jag flera missar. Majset saknades helt så det enda majs jag fick var i själva chipsen. Jag kunde ANA köttfärs men det var totalt en halv ynka matsked. Blandat med den lilla mängd ost som också kunde anas blev det nätt och jämnt en hel matsked. YES! Löken jag noggrant avbeställt fanns med och detta i en relativt stor mängd - nästan en halv lök.... och jag som ingen skulle ha. Får ju klåda i gommen.... För nåt halvår sedan när jag också var dit (dumt!!) beställde jag hem en pizza med oxkött, färska tomater, massor med ost, champinjoner och bearnaisesås. Detta var innan stängningsdags och väl hemma hade jag istället fått en pizza med räkor, lök, ananas, skinka och något skumt, segt, brunt odefinierbart.... Flera småmissar har jag också råkat ut för, men idag vill jag just belysa dessa! Jag dissar LaCantina.

HISSA: Idag vill jag då ämnet till ära, hissa kvarngatans pizzeria (som förvirrande ligger på badhusgatan, namnet till trots). Jag kan där alltid prata med personalen som är trevlig och vet mitt namn. Jag får alltid rätt mat och god service. Pizzasalladen är jättegod och man får det man betalat för. Topp! (Nu kan ni bjuda mig på ett gratiskäk för reklamen va, haha).

SMART eller RART? (klimatfrågan)

Klimatsmart eller klimatrart är dagens fråga. Ska man, och kan man verkligen vara smart för klimatets räkning eller blir allt bara "rart". Blir det bara gulligt och tillrättalagt för syns skull? Är det någon som VERKLIGEN bryr sig?! SMART eller RART? Det är frågan! I dag sökte jag en resa på värmlandstrafiks hemsida. Priset var 90 kr. Jag höjde ögonbrynen. Förvånad. Kunde det verkligen vara så? Många hade nog trott detta och därmed betalat dessa nittio kronor men inte jag. Jag sökte istället SEPARAT på "delbitarna" av resan. Första turen låg på 40 kr och den andra visade 28 kr. Totalt alltså 68 kr och INTE nittio kronor. Arga tankar for inom mig och jag undrade; var det bara jag som riskerat att betala nästan trettio kronor extra eller var det fler? Finns det de som dagligen pendlar och betalar mer än de ska? Man har ju blivit intalad att det rent av ska vara BILLIGARE att lösa HELA resans biljett direkt om man ska lite längre. För mig blev det dyrare... Som ungdom med låg inkomst innebär de extra trettio kronorna som tur och retur blir hela sextio kronor alltså avsevärt mycket mindre mat. Köttfärs, mjölk och frukt till exempel. Ja, tänk då om jag inte varit observant. Dag in och dag ut - ja säg en månad, blir en stor förlust. 60 kronor extra tur och retur på fem läsdagar i veckan är trehundra kronor. Dessa trehundra blir på en månad 1200 extra kronor!!! ...Visst; man kan lösa månadskort, men hej; det BORDE inte behövas då priserna från början borde stämma. Resultat? Majoriteten av de jag pratat med väljer bilen. Kollektivtrafiken är för dyr och därtill allt för komplicerade alternativ. SMART eller RART? Man kan tydligen inte bo var man vill eller plugga var man önskar ...möjligen OM man har körkort och bil och gladeligen väljer detta. Det är svårt att vara klimatsmart. Omöjligt, dyrt, segt och ... jag bara skakar på huvudet. Återigen; SMART eller RART? När det är sån extrem brist på anslutande trafik tvingas man ta långa omvägar. För att ta sig från punkt A till punkt B krävs först att du reser från A till C, väntar där en timme eller mer för att sedan från C resa till B för mer än dubbla priset... ...och med en total restid på 3 timmar. Tur och retur innebär det att den klimatsmarte per dag reser hela 6 timmar, medan den som är klimatRAR (den privata bilisten) tar sig tur och retur till samma ställe på en timme och tjugo minuter. SMART eller RART?......

HON & TIDEN

Mitt senaste tillskott. Blev faktiskt jättenöjd! :) Titel: Hon & tiden. Akryl på duk, 120x40 cm. 3200:- Skrev en vers runt om hela tavlan. Orden lyder som följer: Ensam mot tiden och det gråa, bleka var hon. Hon gick utan mål. Rädslan var nu bara ett sandkorn bland allt mod. Vad hade hon att förlora? Hon visste svaret! Ingenting. Orden fick färg och ton. En melodi utan början, slut eller egentlig struktur. Hon bara fanns och allt stämde så väl. Hon var tiden och tiden var hennes löfte, hennes mod - hennes allt och hennes egenskrivna epilog. Allt var ett rus. Ultrarapid och en dröm om HEMMA. Drömmen om att slå sig till ro. Hon var evig!!

GRannfRua

Bara åsynen av dig får det att vända sig i magen. Du är så groteskt stygg. Begriper du det? Si, jag talar alltså till min målning. "Grannfrua" som den heter. Den är så ful så jag riktigt älskar den. Låter det märkligt? Nå; det bjuder jag på. Nu ligger ju som bekant allt i betraktarens ögon. Vad ser du i bilden? Vad tycker du? Är hon inte grotesk. Var detta en fråga från min sida eller ett påstående? Det vet du inte. Grannfrua har talat. Hon stirrar på mig. [Kan du känna?!] Grov, vacker, ful, klok, vis, sur, trött, härdad ...jag ser så mycket i henne.

Stora och lilla döden

En kvinna får en orgasm. En mobil dör. Ja du läste rätt. Hur kan man skriva en text som kombinerar en orgasm med en mobil? Lätt. Via vibratorn. Nå. En vibrator kan säkerligen ge kvinnor orgasm, ja även via mobilen, men det är inte den kopplingen som detta inlägg ämnar fördjupa sig i ...inte idag. Om ni någonsin lyssnat på Bellman så har ni också säkert förstått att modernare poppnisse får man leta efter. Att på 1700-talet skriva om orgasmer är troligen som att jämföra med att idag skriva om ...äsch jag kommer inte på nån liknelse för så stort är det! På Bellmans tid var det modernt att i Sverige prata franska. Man skulle prata, äta, skoja, älska, sova, slåss och leka på franskt sätt. En orgasm var något man inte talade om. Allt som anspelade på sex förbjöds av kyrkan och censurerades. Detta rådde Bellman bot på genom att maskera orden likt maskeradförklädnad. Kvinnans orgasm beskrevs till exempel i Fredmans epistel n:o 72 (glimmande nymf) som "cajsa du dör, himmel hon andas. Döden ger liv och kärlek bortblandas". I klartext: Cajsa får en orgasm och orgasmen ger liv (befruktning). Lilla döden = orgasm. Den officiella versionen som också många artister tolkat är den med texten som finns på länken http://sv.wikisource.org/wiki/Fredmans_epistel_n:o_72 . Nedan är ett videoklipp där alla verser (även de kyrkan censurerat) finns med och framförs av Tommy Körberg.



Om den lilla döden är orgasmen så är den stora döden för mig Siemens. Jag har alltid varit så barnsligt förtjust i Siemens som mobiltillverkare. I min ägo har jag en Siemens A 57. Den har varit mig trogen så länge att jag sedan flera år har tagit den för givet. Nu sitter jag här och fäller en tår då min mobil är döende. Jag har sökt efter en värdig ersättare flera månader men det är omöjligt. Jag vet att företaget BenQ tydligen gjorde nåt desperat försök att stoppa siemensdöden och det gick ju ...inte. I slutet av 2006 kunde tekniktidningarna berätta om den 4:e största mobiljätten (2004) som var på väg i graven. Jag framstår säkert här som värsta sortens nörd som gråter över en gammal mobil, men jag struntar i om någon ser mig så för kärlek är ändå alltid kärlek. En mobil med färgdisplay och massa funktioner är för mig ett huvudvärksbringande myrkrig. Jag kan inte koncentrera mig. Likt en dyslektiker tycker jag bara att "skiten" flyter runt i ett okontrollerat virrvarr. Oh shit! Var sms:ar man? Var är punkt? Var är mellanslag? Hur sänder man? Sparas det automatiskt? Kan jag byta språk? Var är telefonlistan? Finns det knapplås? åste det vara så mycket funktioner? Jävla kamera! Måste du ploppa upp när jag försöker lägga in ett nytt nummer? Va? VA!!! AAAAAHHHHHHHHHHHH!

Nej, jag är på nåt sätt inte dum i huvudet. Inte heller okunnig inom mobiltelefoni och annan teknik. Tvärt om. I högstadiet vann jag klassens teknikåtta som gav mig pris och diplom. Datorer kan jag väldigt mycket om. Inte allt, men vääääldigt mycket. Redan som femåring kunde jag montera ned en dator till skruvarna och sedan få ihop det korrekt. Tjejer kan också! Vad det handlar om är bara min egen invanda trygghet och kärlek till just den mobil jag haft. Alla minnen jag förknippar med den. Hu menyerna ligger, utseendet, allt. Jag har ju köpt ett aprikosfärgat skal till den. Jag har utsmyckat den och gjort den personlig och appropå "lilla döden" så har jag "dött" till den, eller snarare med hjälp av den en gång för flera år sedan nu. Nu är alltså min mobil döende efter alla år. Den är glapp och batteriet är nästan slutkört. Tragiskt.

happy fucking birthday :)

Sjung med gott folk! I morgon fyller Rebecca 20 år! GRATTIS snorungen min! :)

Måla då för bövelen! (Goddag, goddag!)

Bom, bom, bom, bom, tjagga, bom, bom, dagga, dagga, bom, bom, bom! Hittade en jättebra radiokanal som sänder trance, techno, dance och electro i en perfekt mix dygnet runt! Alldeles utmärkt om man vill måla. Varken kropp eller fingrar kan vara still och en massa idéer ploppar upp likt ett enda stort bom, bom, bom, tjagga, bom, bom, dagga, dagga, bom, bom!! Picasso hade nog tyckt detta var bra spännande. Hittade kanalen på iTunes webbradio. Kategori: dance, kanalens namn: the trance channel (128 kbit/s och reklamfri!) ...nog med reklam! ;) Nu ska jag måla! Fullt ös!!!!

Kryptonitbalsam ...du kan inte motstå mig!

Du dunkar dig för bröstet. Hårt. Dina läppar byter färg och du hostar. Ögonen vattnas och du kippar efter andan. Du grips av panik! Förlåt! Trodde du jag pratade om dig? Jag försökte hypnotisera min lilla apa. Han heter Gilbert och har inte skurat golven idag. Sadistkärring som jag är så tänkte jag ge honom en nära-döden-upplevelse. Små uppstoppade gosedjur ska inte tro de är något! [Mo ha ha ha!] Välkommen till min nya blogg förresten. Tidigare inlägg hittar du om du klickar på länken: http://imalesbian.blogg.se som jag låter funka som arkiv. (Täcker november 2008 till gårdagens inlägg, juli 2009). Jag tycker det är värt ett klick. Finns enligt mig mycket där att läsa. Enjoy! :)